För några år sedan, under en tid då kedjebrev och självtester var extra populära, satt jag [som vanligt] och scrollade igenom flödet, märkbart frustrerad över mängden producerat brus. Jag började bygga ett tillägg till Chrome, som hjälpte mig att städa där ingen annan ville städa. I takt med att Facebook gjorde förändringar i sin plattform där det hände slutade saker och ting fungera. Å andra sidan gjorde det inte så mycket, eftersom plattformen samtidigt gjorde det möjligt att sålla bort mer. Bruset minskade, så att det gick att leva med det.
En dag förändrades allt. Facebook började utnyttjas politiskt. I synnerhet högerextrem propaganda blossade upp som självantänt torrt gräs. Mycket propaganda handlade förvisso om naivitet och lite samtal med personerna kunde rädda ganska mycket av situationen. På andra ställen sinade aldrig strömmen – och en del gick därtill inte att rädda heller.
Ganska nyligen vaknade därför idén med innehållsblockering till liv igen, men den moraliska klockan började samtidigt klinga högljutt. För vad händer om man har ett hjälpmedel som till synes suddar bort det man själv inte vill se? Jo, resten av världen kommer fortfarande kunna se bruset – det raderas ju nämligen inte. Du bara skyddas från att se det. Ur en moralisk aspekt är detta naturligtvis helt förkastligt, eftersom den här typen av frågor kommer stå obesvarade (även bland vänner). Färre människor kommer kunna göra motstånd och i stället tillåter vi att allvarliga problem göds och gror sig större, helt utan hejd.
Jag kan bli ganska trött i huvudet när jag ser sånt som jag inte själv kan påverka. Det innebär att jag riskerar att behöva ta längre pauser för att kunna återhämta mig igen (därmed blir alla projekt också lidande). Efter att ha sökt feedback hos diverse människor har jag insett att det för min egen del inte spelar någon som helst roll om innehållsblockering existerar. För om jag ändå tar pauser från mänskligheten ibland, skulle det betyda samma sak som om jag hade blundat och blockerat. Skillnaden är att jag i stället för att ta pauser, fortfarande kan ”hänga” med vänner. Det är alltså ganska stor sannolikhet att jag inte kommer behöva lägga ned det här, med moralisk uppgivenhet, utan snarare kommer kunna fortsätta vara självbevarande. Dessutom är jag nog inte ensam om att behöva göra så…