Redan på de första sidorna i Marvels Civil War har jag observerat en ”impact” på hur MCU’s filmer är gjorda. Inte minst ur deras licensieringsperspektiv. Marvel har varit otroligt smarta här, med hur uppdelningen mellan rivalerna i filmerna gjordes i förhållande till serierna.
Allt detta har hänt på grund av att Marvel, 1996-1998, var nära att gå i konkurs och de därmed var tvungna att sälja en herrans massa av sina karaktärer till bland annat Fox och Sony – men [lyckligtvis] behöll sina baskaraktärer i Avengers.
Det var nog ingen 2008, när de första MCU-filmerna såg sitt ljus igen genom Iron Man, som kunnat ana att detta skulle vända. Nu, 23 år senare, får se ett återförenande av allt man höll på att förlora – tack vare Disney.
”Nu får vi väl snart se Musse Pigg, döda Darth Vader också! SUCK Å STÖN!”.– Det kommer aldrig gå väl, var tonerna som gick.